Livet med såriga händer

Mina händer smärtar, värker och svider. Såren som vätskar, spricker och blöder för varje rörelse jag gör. Helst vill jag inte göra något, vill inte ta i något… bara låta mina händer få vila och återhämta sig. Livet måste rulla på ändå, så det har blivit en vana med smärtan. Jag reagerar inte ens när det är blodfläckar på kläderna, datorn eller varje redskapen jag tar vid.

När mina händer mår bra och är friska, tänker och reagerar jag inte vid varje redskap jag rör vid. Men nu när händerna är som öppna sår är det smärtsamt ofta jag själv mår illa och dåligt över saker jag måste röra vid. Ett dörrhandtag (urk, bakterier), disktrasa (urk), penna (aj, svårt att hålla i med fullt av sprickor)…

När det är som värst brukar jag plåstra om mina händer. Det brukar ta ca 15 minuter och i bästa fall sitter det på några timmar så att de får läka i fred. Ibland använder jag bomullsvantar, men det är inte helt okomplicerat det heller, händerna blir varma och de börjar att sticka och klia.

Jag har provat så många olika krämer så jag har tappat räkningen. Ibland känns en kräm bra, för att en vecka senare kännas verkningslös. Ofta känns krämen skön en stund, men när livet rullar på så vilar händerna väldigt kort stund. Händer kladdiga av krämer gör avtryck på vad du än tar på… Inte populärt alla gånger mot vare sig mig själv eller omgivningen.

Ibland känns psykbrytet nära… Tack och lov har jag en kärlek och en familj som förstår och stöttar mig när det är som värst.