Mitt möte med ett biologiskt läkemedel

”Har du hört talas om biologiska läkemedel?” frågar doktorn och tittar upp ovanför glasögonen. Ja, det har jag, tack vare Atopikerna.

Text: Karin Esaiasson

Mötet med föreningen och dess hemsida har gjort mig medveten om att jag inte är ensam, att alla atopiker har rätt till behandling och att allas inflammatoriska åkomma är värd att ta på allvar.

Det är försommar 2020. Jag inser att detta blir en jobbig eksemsommar – för fjärde året i rad. Fötterna svullnar, kliar, vätskar. Varken kortisonsalva eller Protopic/Takrolimus hjälper.

Jag vill inte – orkar inte beställa tid på vårdcentralen och träffa ännu en ny läkare. Jag sätter mig ner och författar en egenremiss till hudkliniken i stan.

Sommaren rullar på, fötterna värker och är runda som fotbollar. Jag går i mina mjukaste sandaler och jag kliar loss drivor med hudflagor. Fläckar breder ut sig på ryggen, på benen.

Får ett tips på privatläkare. Dyrt men vad gör man inte? Denne läkare tittar på mig över glasögonkanten och frågar det där om biologiska läkemedel. Ja, jag känner till och ja, jag vill prova.

I skiftet augusti/ september börjar jag med en tiodagars kortisonkur i tablettform och får hjälp att lära mig injicera det biologiska läkemedlet på egen hand. Det händer något med kroppen redan första dagarna, svullnaden går ner och huden mjuknar på ovansidan händerna. Jag blir med tiden allt säkrare på att ta injektionerna. Torka rent – andas in och ut – ta ett rejält tag i maghullet – stick till – tryck långsamt in vätskan. Det spänner lite, sedan är det klart och två veckor till nästa gång. I oktober slutar jag sova med sockar. Ögonen blir röda och irriterade, det är en vanlig biverkan. Jag tar till ögondropparna som läkaren skrev ut. De är obehagliga att ta, men ögonen blir bra igen. Naglarna är inte längre buckliga och mjuka. Händerna har blivit släta igen, fläckarna på ryggen är läkta. Dock små fläckar i ansiktet. Fortfarande något grov hud på ena foten. Men –

DET HAR SLUTAT ATT KLIA! INGEN KLÅDA PÅ TRE MÅNADER!

Med tanke på mina förhoppningar om en sommar fri från klåda är jag noga med mjukgörande, särskilt på händer och fötter, inte hårdtvål, plasthandskar vid slaskigt arbete och förebyggande med Protopic/Takrolimus. Jag har minsann slarvat tillräckligt i mina dar och nu är målet att ha fina sommarfötter.

Jag ska på uppföljning senare i vår, vet inte om jag ska fortsätta med injektionerna efter det.

Jag undrar hur sommaren 2021 blir. Kommer jag att slippa klådan?

Jag önskar att jag ska kunna gå i mina fina sommarsandaler.

Jag har ännu inte fått något svar på min egenremiss.

Till toppen av sidan